Sova...?!
Vaknade vid 3 av ett sms och kan inte komma till ro igen.
En kärleksförklaring från personen som ångrat sig, som valde att gå vidare med exet.
Personen har verkligen förstått vad som hänt, genom ett flertal diskussioner vi haft under den gångna veckan. Tanken om livet har landat. Han har sparkat ut den hemska människan med huvudet före-polisärende. Det var en rejäl inbillning om hur allt skulle vara... Han har förstått hur hemsk och elak hon är/varit mot honom.
Eloge för det!
Han vill ha Mig. Han vill försöka på nytt.
Jag står på mig...även om han överöst mig med sina känslor, som inte går av för hackor. Så känns det inte på samma sätt längre. Det vi hade är skadat.
Visst, när man kommit till insikt o ber om ursäkt om och om igen o verkligen menar det, kan man självklart vara värd en 2a chans...
Jag vet inte... Inte just nu... Det är fortf för komplicerat.
Och jag har mått bra i mitt val att gå vidare.
Men ändå...det är svårt. För visst fanns det något särskilt mellan oss...
stå på dig!
